God day earth

Idag är det en sån där dag man bara vill sätta sig ner i soffan, dricka en kopp varm choklad, sätta på en bra film och skjuta skallen av sig (tack Rocky för citatet). Så känns det idag, just nu. När allt som kan gå åt helvete gör det helt enligt murphys lag, men på någon vänster så lyckas universum slänga in mer skit i sitt liv. Det är då de mörka tankarna börjar smyga sig fram, ni vet de som alla har, men som ingen vill erkänna att de har?

Hej och välkommen till min blogg förresten, och mitt första, genom tiderna, blogginlägg. Jag har alltid varit för tjock för att faktiskt skaffa en sån här, men eftersom jag har så jävla mycket att skriva om, så mycket som händer, så mycket att tycka till om, så har jag skaffat det här stället nu, ett ställe helt enkelt att få ventilera lite. Och såklart så alla ni där ute ska få se vilken häftig snubbe jag är. För det är ju det allt handlar om, att vinna ego-tävlingen! Än så länge ligger jag bra till, vi får la se.

Egentligen är jag optimist, och jag njuter av motgångar, för de gör mig stark. Men det är så jääääävla skönt att få whina också! Helvete vad skönt det är att få klaga, speciellt på alla andra! Jag själv, jag gör aldrig fel. Nej nej. Men sånt där får man passa sig för. För att kunna utvecklas måste man kunna erkänna att man själv har fel. Någon (jag) myntade uttrycket: "someone told me you can't improve perfection. I proved them wrong.", vilket är en så klockren beskrivning av mig. Självgod narcissistiskt ego, som även tycker om att hjälpa andra. Det är en egoistisk handling eftersom jag tycker om att hjälpa andra.

En stor anledning till att jag skriver den här bloggen också, är för att jag är så sjukt duktig på att av misstag sätta mig själv i så konstiga situationer. Det är inget medvetet jag gör för att dras in i dessa situationer, även om jag försätter mig i risksituationer många gånger, och att jag inte drar mig för att testa nya grejer. Under mitt hittills ganska korta liv, har jag blivit utestängd av min katt på en balkong tre våningar upp, supit skallen av mig och inte vetat vare sig mina fyra (eller tre som jag trodde då) sista i personnumret, vetat vilka mina närmaste anhöriga var (eller som jag trodde då, Metallica) och blivit utsatt för attentat av SJ som tagit 6 timmar av mitt liv i hela kedjor av osannolika händelser. Jag har blivit utskälld av gay-finnar med sina pojkvänner bredvid sig iklädd morgonrock, TVÅ gånger, överlevt höga fall och sovit under en trapp på en båt i underkläder, med endast mina trognaste tillgångar närvarande: en plånbok, min kompaktkamera, och en skitstor påse jordnötter.

Ungefär sånt där kommer jag skriva här i min blogg. Det plus en jävla, jävla, massa gnäll. Välkommen