"ja, jag är ju faktiskt 18"

Kära dagbok, nej, jag menar blogg. Nu ska du få höra.
Nu var det ett jävla tag sen jag skrev här, så antingen har jag haft fullt upp, eller också har jag haft så jävla tråkigt så jag inte haft nåt att skriva om. Sanningen om vad som hänt sen sist, är blandad, precis som saft. Den är söt också, återigen, precis som saft. Sanningen är även rolig, och innehåller lite smuts och jord, precis som... ja, saft.

Så vad har hänt då? Med mitt nya jobb och mina tider jag jobbar, och äter, så har jag fått väldigt konstiga sovvanor. Till exempel har jag tydligen gått och blivit 90 bast, för efter varje gång jag ätit (med undantag kanske för frukost) så sover jag en halvtimme/timme. Detta för att jag alltid sitter i soffan och äter, och sen lägger jag mig ner när jag är klar. Jag ger mig liksom inte en ärlig chans att bete mig som min egen ålder. Efter jobbet, runt 21-22, kommer jag hem, skriver lite papper, skickar in kontrakt till jobbet, sen äter jag. Vad händer sen då? Jo, jag blir skittrött. Min kropp har liksom ställt in sig på att jag SKA sova efter jag ätit, vilket ger lite tråkiga bi-effekter. Tar jag mig förbi tröttheten efter maten, ja, då är jag uppe hela natten istället, och somnar först direkt efter frukost.

Denna lilla egenhet gör det lite svårt för mig att hitta på saker efter jobbet. Glodde på film med Anna häromdagen, och hon whinar alltid på att jag somnar innan filmen är slut. Men den här gången tänkte jag fan inte göra det, så till och med mitt undermedvetna försökte lura henne. Så stark vilja har jag! Vi kikade på film, jag la mig i sängen (varför är jag så korkad när jag ska hålla mig vaken?), och så började hon whina igen "wäwä, du ska ju inte sova nu!". "nejnej, svarar jag från sängen". Två minuter senare frågar hon "sover du?", och jag svarar "ja, jag är ju faktiskt 18!". Sekunden efter vaknar jag (ja, jag måste somnat och pratat i sömnen) och inser vad jag faktiskt sa, och att det inte hade någon som helst relevans till hennes fråga. Bra jobbat undermedvetna nidas!

Har varit i Dalarna igen dessutom, chefat över lite säljare, visat var det blå skåpet ska stå, och kört dit mitt trumset från Uppsala och repat med nya bandet! Det var riktigt roligt faktiskt, ser fram emot framtida rep under juli månad när jag faktiskt kommer bo i dalarna. Så vi repade ena dagen, sen två dagar senare körde vi photoshoot, och jag väntar spänt på att få de färdigredigerade bilderna. Rasmus, "proffs"fotografen som fotade oss är en naturbegåvning i photoshop, men är också en naturbegåvning i undanflykter. Tydligen så jobbar killen 25 timmar om dygnet, eftersom enda anledningen, enligt honom, att bilderna inte blivit klara på en vecka, är att "jag har ju jobbat!". När man sedan ringer honom så fiskar han, då påstår han nåt skitsnack om fritid och att man måste få ha det, eller vad han snackade om. Skit samma, masterminds behöver sin tid, det vet jag ju själv som tagit ungefär två veckor på mig att skriva det här inlägget ;> Cudos till rasmus i alla fall, grym kille som ställer upp när det behövs! Puss!